Det glada 80-talet var verkligen ett årtionde med mycket optimism. Detta hörs inte enbart på den musik som toppade listorna när det begav sig, utan man såg det både på kläder och prylar. Under detta årtionde kom det också en rad olika sportkupéer på marknaden. Dessa skulle vara “folkliga” till skillnad från de dyra Porschebilarna som enbart en liten klick hade råd med. Många ville dessutom ha en bil som samtidigt var bekväm nog att köra till jobbet om dagarna. Detta var det några biltillverkare som tog fasta på och i täten av dessa hittade man japanska Toyota, Mazda och Nissan.
Toyotas sportiga modell Cel
ica har funnits i många skepnader under årens lopp. Här kombineras sportiga egenskaper, skaplig bekvämlighet och ett spännande utseende. Den mest populära modellen av Celica kom ut på marknaden som 1986-års modell och vann snart folkets hjärtan som en tuff sportkupé med uppfällbara strålkastare. Basmodellen hade drygt 140 hästkrafter, vilket gav bilen hyfsade fartresurser, som dock inte kom i närheten av de “riktiga” sportbilarna på marknaden. Snart kom dock en fyrhjulsdriven, turboladdad variant med närmare 190 hästkrafter som skyndade på (trots att bilen nu var lite tyngre) ekipaget lite ytterligare. Det var dock inte förrän 1994, då en nyare variant på ut på marknaden, som motorerna vässats för att matcha utseendet: den vanliga varianten gav nu 175 hästkrafter och GT-4 (turboversionen med fyrhjulsdrift) hela 242 hästar.
Konkurrenten Nissan ville förstås också haka på denna våg av popularitet som skapats av Toyota. Som ett led i att bräcka Celican släpp
tes modellen 200 SX år 1989. Denna var turboladdad och gav 169 hästkrafter. Fartresurserna jämfört med Celican var mycket bättre. Nissan kom också ut med modellen 300 ZX något år senare och den var utrustad med en sexcylindrig motor, dubbla turboaggregat och levererade hela 280 hästkrafter. Problemet med både 200 SX och 300 ZX var dock vinteregenskaperna, eftersom dessa var bakhjulsdrivna.
Mazda hakade också på trenden på sitt sätt. Dock erbjöd man en variant med 4 dörrar som kallades 323F, vilken var tänkt som ett alternativ för den som behövde en lite mer praktisk men fortfarande sportig bil. Motormässigt var det starkaste alternativet 323F DOHC med 131 hästar, men prestandan var likvärdig med den hos Celica. Hatchbackvarianten av Mazda 323 fick turbomotor och fyrhjulsdrift med upp till 189 hästkrafter, men denna teknik hittade dessvärre inte till den sportigare karossen.